Jag tackade ja till Bengts trevliga inbjudan till Hjälmaren och "Vinö Sail Race". Vindprognosen förutspådde klena vindar på 1-3m/s men det har sin tjusning det också, ialla fall om det är tävling. Jag åkte upp från Göteborg på fredagskvällen och såg diverse vädertyper på vägen; solsken, regn och vindkraftverk som snurrade på riktigt duktigt vilket gjorde mig glad.
Fredagskvällen avslutades i Bengts soffa med lite seglartjöt i allmänhet och Wetatjöt i synnerhet. Det var bara jag, Bengt och Bengts son Niklas som var med. Lite synd, det hade fått plats ett par man till i soffan och det hade blivit fler att tävla mot på lördagen.
Lördagsmorgonen var strålande med solsken och en lätt bris. Vi åkte iväg till Hampetorps hamn ett par mil bort och fixade anmälan. Vi fick weta att ca 40 båtar var anmälda men bara två jollar, våra två Wetor. Banan var förlagd runt Vinö och några öar till med start och målgång utanför hamnen. Två spurtpriser fanns inlagda.
I första startgruppen startade de långsammare kölbåtarna, i andra startgrupp startade jag och Niklas och i tredje startgrupp startade de snabbare kölbåtarna. Förhoppningen var att alla skulle gå i mål ungefär samtidigt.
Vindgudarna var inte med oss denna dag, vindarna var svaga och växlande vilket gjorde vägval och tur med skiften till avgörande faktorer. Jag och Niklas följdes åt i förbluffande lika fart, trots olika vägval låg vi fortfarande sida vid sida efter ca två timmars undanvindssegling. När den inledande långa länsen var slut passerade vi första "spurtkontrollen" och fortsatte i en lång halvvindssegling mot östra delen av banan. Det visade sig senare att spurtpriset vanns av tre goa gubbar i en J17, bra gjort!
Jag ledde över Niklas i början av halvvinden men passerades när vinden snurrade till fullständigt, Niklas visade sin insjövana och gled förbi mig. Vi fick ett par kraftigare vindbyar och toppade tio knop och passerade den sista av de båtar som startade före oss.
Efter halvvinden fick vi en kort kryss upp förbi ett par prickar och här dog vinden fullständigt ut. Jag lyckades krångla mig förbi prickarna och kunde utnyttja de vindpustar som emellanåt kom till att segla hemåt medan de övriga kämpade på med prickarna. Seglingens maxtid var satt till sex timmar och jag tog mig imål på ca fem och en halv, Niklas kom en stund efter och vi var de enda som tog oss imål. För övriga båtar räknades därför placeringen vid spurtpris två efter halvvinden som slutresultat.
Trots de dåliga vindarna var det en trevlig segling och roligt att tävla mot en annan Weta. Till nästa år tycker jag att vi anstränger oss allihop och försöker få till en lite större träff någon gång under säsongen. Det är kul att segla Weta och det blir ännu roligare när man får mäta sig mot andra.
Erik Törnqvist, Nr 422
